Aktuellt

STRINDBERGSKONFERENS2019
Den 21:a internationella Strindbergskonferensen hölls den
30.05-02.06.2019 i Göttingen, Tyskland vid George-August-Universitetet.

David Gedin, ordförande i Strindbergssällskapet och Karin Hoff Grußwort des Dekans der Philosophischen Fakultät inviger konferensen.

Program:

Torsdag 30 maj 2019
12.00 Barbara Lange (Tübingen): Living Art. August Strindberg’s Idea of Chance as Language of Art.
14.00 Roland Lysell (Stockholm): Konstruktionen av dramatiska karaktärer i Strindbergs pjäser.
14.45  Klaus Müller-Wille (Zürich): Strindbergs experimentelles Schreiben.
15.45  Annie Bourguignon (Nancy): Strindbergs Selbstkritik in der Damaskus-Trilogie.
16.30 Gunnel Engwall och Alexander Künzli (Stockholm/Genf): Die Gestaltungen psychologischer Experimente.
17.15 Hannah Hinz Cornelli (Stockholm): Woher kommt die Musik und wer spielt Klavier? Kammermusik und moderner Subjektbegriff in Strindbergs Kammerspielen.
18.30  Opening in the Old Town Hall.

Fredag 31 maj 2019

Program:


Under Strindbergskonferensen i Göttingen delar Strindbergssällskapets ordförande David Gedin ut 2019 års Strindbergspris till författaren, översättaren och litteraturvetaren Elena Balzamo.


KALLELSE TILL ÅRSMÖTE 16 MAJ 2019
Härmed kallas du som är medlem till Strindbergssällskapets årsmöte.
Tid: 16 maj 2019 kl.18.00
Plats: Strindbergsmuseet, Drottninggatan 85

Anmälan görs till ingela@strindbergsmuseet.se eller på
08-411 53 54, senast den 13 maj.

Efter årsmötet berättar museichefen Erik Höök om den nyöppnade utställningen, Strindberg som trädgårdsmästare. Därefter serveras en enkel måltid till självkostnadspris.


EN STRINDBERGSPROFIL ATT MINNAS



Vi möttes allt som oftast utanför Blå tornet! Damen med den stora svarta kappan och det röda håret. Hon som för jämnan tycktes släpa på en dramatenvagn fylld av böcker. Våra vägar korsades på en klassisk mötesplats för stockholmare, strindbergianer och andra kringvandrande själar. Det är just där som den branta, livliga och krävande Kungsbacken på Drottninggatan byter namn och i slutänden blir Stora Landsvägen. Det stråk som obönhörligt leder mot slutstationen vid Norra Kyrkogården.
Damen med dramatenvagnen hette Heidi von Born. Hon var en äkta Strindbergsprofil som försvann alldeles för obemärkt för något år sedan (29/11 2018). Heidi uppträdde som en rollfigur på rymmen från Strindbergs Intima teatern. Samtidigt var hon en modern författarinna med skarp blick och iakttagare av samtiden. Hon var en av våra främsta stockholmsskildrare. Hon hade ett stort och ungdomligt kontaktnät. Hon var kunnig, rolig och enormt ihärdig.

Jag lärde känna Heidi von Born i samband med att vi försökte dra igång den Strindbergsfestival som Stockholm saknade. Det var i början på 1990-talet. Den idén hade Heidi haft i åtanke sedan långt tid tillbaka. ”När jag växte upp i Swedenborgskyrkans hus hände det ofta att jag träffade äldre herrar som mindes August Strindberg från hans morgonpromenader. Varje morgon vandrade han i parken. Rätt tidigt, för han blev igenkänd. Det kändes märkligt och ändå naturligt, Strindberg var ju född i Stockholm, på Riddarholmen, och givetvis rörde han sig i sin stad och besvarade de många hälsningar han fick på sina promenader.” Citatet är från en av hennes många skildringar av vår magiska huvudstad där minnen kan hållas vid liv hur länge som helst.

Heidi hängde omedelbart på idén om en årlig Strindbergsfestival som drog igång 1994. Hon kom med ett fullständigt koncept där hon skapade den nisch som satte sin prägel på hela evenemanget. Våra bästa och vältaligaste författare bjöds in för att hålla balkongtal femton meter upp i Författarnas hus på Drottninggatan. Samma tid varje dag. Vi samlades och kikade uppåt fasaden. Man såg bara nästippen på talaren i bästa fall. Det var som om påven kikade ut på menigheten från sitt fönster i Peterskyrkan. Tio minuter hade talarna på sig. Massor av Stockholmare stannade upp i lunchrusningen och undrade vad som var på gång. Man fick ett ord på vägen som inspirerats av Strindberg. Några talare fick svindel. Några såg man aldrig. Men det var ett lysande koncept. Speciellt sedan man fått ordning på högtalarsystemet. Hörde man inte något kunde man köpa boken Med himlen som tak och Drottninggatan som golv där talarna kom till tals lite mer intimt. Bland de första förkunnarna märktes Lars Gyllensten, Alexander Ahndoril, Ylva Eggehorn, Tuva Korsström, Henning Mankel, Jan Myrdal etc. Det internationella inslaget förhöjde glansen. Heidi kände hela den litterära världen som snällt ställde sig i kö. Som eftersittning senare på eftermiddagen arrangerade Heidi von Born ”Blå timmen med vin” på Rydbergs där man med Heidi som lysande ciceron fick en chans att träffa dagens talare i lugn och ro.

Vi sågs så klart rätt ofta under alla dessa festivalår. Till exempel i den lilla föreningen ”Strindberg i Stockholm” som hade som uppgift att hålla i gång Strindbergsfestivalen och att verka för att Strindbergs Intima Teatern skulle återuppstå. Jag minns att vi satt i parken vid Centralbadet som är en förtrollad plats när man ska minnas och bli inspirerad. Heidi berättade glimtar ur sitt vidunderliga liv som jag senare också tagit del av i hennes böcker. Hon hade finskt påbrå. Familjen var en i alla meningar en litterär familj där man försörjde sig med att skriva för tidningar och tidskrifter. ”Jag läste korrektur och uppslagsböcker för min pappa som skrev tjugo artiklar i månaden på en vanlig reseskrivmaskin när han inte predikade i Swedenborgskyrkan som låg i huset där vi bodde vid Tegnérlunden. Det var praktiskt med en arbetsplats i samma hus och praktiskt med en dotter som gillade att läsa korrektur mycket tidigt, för pappa var blind. Nu hade min mamma dött så det blev mycket att läsa.”

De kommande åren tycks ha varit mycket svåra Heidi. Familjen splittrades och Heidi skickades som nioåring till släktingar i Finland. Fadern kunde inte ta hand om sina båda döttrar. Det är en sorglig historia med många bottnar. Den finlandssvenska släkten von Born var välkänd och respekterad särskilt genom hennes fars halvbror Ernst von Born som var inrikesminister, justitieminister och en kort tid tf. statsminister på 1930- respektive 1940-talet. Heidi var syssling till Olof Palme. ”Det onda arvet” är ett återkommande tema i Heidi von Borns författarskap. Hon debuterade 1956 och har skrivit närmare 40 böcker. ”Jag har väldiga inblickar i överklassens liv och leverne!” påstod hon 2012 då hon intervjuades av Thomas Nordegren i P1.

Heidi von Born var en lysande skildrare av Stockholm. Det har påpekats att hon skriver om gatorna som vore de levande väsen: ”Man kan vänja sig vid en gata. Man kan lära sig hur den andas, var den har sin värk, hur den luras med sina draghål och solskvättar.” Hon var en lika suverän krönikör av Stockholm i det nära förflutna som Per Anders Fogelström, Ivar Lo-Johansson och Per Wästberg. Och varför inte August Strindberg?

är Strindbergsfestivalen upphörde och i princip ekonomiskt grävdes in i fundamentet på den nya gamla Intima teatern vid Norra bantorget gick det inte att få stopp på Heidi von Born och hennes himmelska balkongtal och blåa timmar. Hon fortsatte av bara farten i flera år till med extra allt och lyckades skapa en egen Heidifestival som folk fortfarande pratar om.

/Ture Rangström

Foto: Föreningen Strindberg i Stockholm. Från vänster: Heidi von Born, Ture Rangström, Anna Bodin, Ingemar Josefsson, Lars Göran Carlson. 2003.


2019 års Strindbergspris
Strindbergssällskapets styrelse har beslutat att ge 2019 års Strindbergspris till författaren, översättaren och litteraturvetaren Elena Balzamo.

Elena Balzamo är född i Ryssland och sedan många år verksam i Frankrike. Hon är ledamot av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, Kungl. Vitterhetsakademien, hedersdoktor vid humanistiska fakulteten, Umeå universitet, och tilldelades 2011 Nordstjärneorden för sina insatser inom svensk och fransk litteratur.

Bland sina många insatser för att sprida, främja och fördjupa vår kunskap om August Strindberg har Elena Balzamo publicerat den tematiska biografin August Strindberg. Visages et destin 1999 (rysk övers. Август Стриндберг. Лики и судьба, 2009; sv. övers. August Strindberg. Ansikten och öden, 2012). Därutöver Skrifdon och papper, brefkort, frimärken. Fyra essäer om Strindberg, 2012, samt ”Je suis un vrai diable”. Dix essais sur Strindberg, 2015, liksom ett flertal artiklar och uppsatser.

Som redaktör har hon medverkat till volymen Strindberg et la ville. Actes du 17e Colloque international August Strindberg (Université de Strasbourg, 3-5 juin 2010), 2012 och Strindbergiana, Saml. 28 (2013).

Hon har också översatt ett flertal verk av August Strindberg. Bland dem Fröken Julie och Den starkare (Mademoiselle Julie. La plus forte. Deux pièces de August Strindberg, 1996), Syndabocken(Le bouc émissaire, 1997), Den romantiske klockaren på Rånö (Le sacristain romantique de Ranö, 1999) och Dödsdansen (La danse de mort, 2001).  Dessutom har hon översatt och redigerat och presenterat en brevutgåva i tre band, Correspondance (2009, 2011, 2012), En blå bok (Un livre bleu, 2006) och en Cahier de l’Herne (2000) – d v s en volym med texter av och om om August Strindberg.

Det är med stor glädje Strindbergsällskapet på detta sätt uppmärksammar hennes arbete med att sprida och fördjupa vår kunskap om August Strindberg.

/David Gedin (ordf.)
Foto: Elena Belzano, privat.


Invigning av Röda rummet på Strindbergsmuseet
Den 22 januari 2019 på Strindbergs 170-årsdag  invigdes Röda rummet på Strindbergsmuseet. I detta studierum kommer många spännande föreläsningar hållas.

Under kvällen fick medlemmarna höra f.d museichef Katarina Ek-Nilsson berätta om hur man firade födelsedagar på Strindbergs tid.

Kvällen avslutade med att Strindbergssällskapets ordförande David Gedin tillkännagav årets pristagare av Strindbergspriset.

2019 års priset går till Elena Balzamo som bland annat publicerat den tematiska biografin Visages et destin 1999 (sv. övers. August Strindberg. Ansikten och öden.


Gamla och nya prenumeranter!

Glöm inte att förnya prenumerationen på Litteraturtidningen Parnass! En årsprenumeration kostar fortfarande 200 kr/år för medlemmar i litterärt sällskap, övriga betalar 230 kr. Det kommer som vanligt en inbetalningsavi från ISY Informationssystem runt årsskiftet.

Tänk på att Parnass finns som taltidning till ett pris av 120 kr/år. Beställ prenumeration via e-post: medlemsservice@isydistribution.se eller prenumeration@parnass.nu


Bilden kan innehålla: utomhus

Call for Papers senast 1 februari 

Den 21:a internationella Strindbergskonferensen
i Göttingen (Tyskland) 30 maj– 2 juni 2019

AUGUST STRINDBERG OCH UPPLYSNINGEN
August Strindberg är en av de mest kända skandinaviska författarna i de tyskspråkiga länderna. Det beror inte minst på hans vistelse i Berlin, där han var en central figur i den litterära kretsen Schwarzes Ferkel vid sekelskiftet. Men det beror också på den enorma popularitet hans dramer hade på tyska teatrar i början av 1900-talet. Strindbergs pjäser spelades på flera viktiga scener. Hans betydelse för den tidiga tyska regiteatern, bl. a. Max Reinhardts i Berlin, och uppsättningarna av både de naturalistiska dramerna och kammarspelen ledde till att hans ställning i

Tyskland blev stärktes ytterligare. Dessutom spelade hans tyska översättare Emil Schering en viktig roll som tidig kulturagent och förmedlare av Strindbergs texter i de tyskspråkiga länderna. Scherings stora översättningsverk Strindbergs Werke. Unter Mitwirkung von Emil Schering als Übersetzer vom Dichter selbst veranstaltet. 47 Bde. Leipzig und München 1902–1930 var ingick i ett gemensamt projekt att tillsammans med Strindberg skapa en ”tysk Strindberg”. Strindbergs arbete både med estetiska, framför allt dramatiska, och naturvetenskapliga experiment var ett livslångt projekt vilket hänger samman med hans stora intresse för och relationer till utlandet: framför allt till Frankrike och Tyskland.

Den 21:a internationella Strindbergkonferensen i Göttingen (Tyskland) kommer att ägna sig åt Strindbergs förhållande till upplysningen. Konferensens tema refererar till Göttingens centrala roll under 1700-talets upplysning. Med sina täta kontakter med Frankrike och Storbritannien var Göttingen en metropol för europeiska intellektuella och forskare. Universitetsbiblioteket utvecklades till en viktig samlingspunkt för 1700-talets litteratur och forskning. Universitetet blev ett upplysningscentrum präglat av experiment, kritik, grundläggande forskning och estetik. Till följd av detta blev Göttingen även ett centrum för förnuftskritiken. De tidiga romantiska rörelserna (Caroline Schlegel-Schelling, Georg Forster, Therese Heyne) växte fram här som en reaktion på upplysningens idéer. Detta ledde till att den europeiska upplysningen liksom förromantikens kritik av densamma överlappade varandra och att diskussioner pågick i Göttingen som i sin tur förmedlades utåt. Upplysningsforskningen har därför en stark ställning på universitetet idag.

Strindbergs inställning till upplysningen var som så ofta ambivalent och förändrades över tid. Å ena sidan är Jean-Jacques Rousseau troligen den enskilda filosof som mer än någon annan inspirerade Strindbergs tankevärld, framför allt Rousseaus civilisations- och överklasskritik. Likaså knöt Strindberg tidigt an till Voltaires liberalism och kritik av de traditionella samhällshierarkierna, och det är symptomatiskt att mottot till Röda rummet är ett Voltaire-citat. Samtidigt kom Strindberg med tiden att bli allt mer kritisk till de förnuftsbaserade tankesystemen när han successivt uppfattade verkligheten som allt mer formad av mönster och samband som hade sin grund bortom en postivistiskt beskrivbar tillvaro utan snarare ansåg den determinerad av högre makter.

Följande aspekter kommer därför att vara viktiga för konferensen: I första hand att diskutera Strindbergs ambivalenta förhållande till upplysningen och kritiken av den. Konferensen ska också lyfta fram Strindbergs speciella förhållande till den tyska kulturen, som är en följd av upplysningstidens idéer och kritik, t.ex. utvecklingen av dramatiska experiment, kulturkritiken och det moderna subjektbegreppet. Dessa aspekter har än så länge inte utförligt diskuterats i samband med upplysningstiden och Strindbergs kluvna hållning till den.

Utgående från upplysningstidens tradition å ena sidan och Strindbergs ambivalenta relation till förnuftet och förnuftskritiken å den andra, ska bland annat följande frågor fokuseras under konferensen:

• Strindberg och upplysningens ambivalens/dialektik.
• Det moderna subjektbegreppet och självreflektionen i Strindbergs dramer.
• Strindbergs kritik av upplysningen.
• Voltaire, Rousseau, Kant: Strindberg och upplysningstidens filosofiska traditioner.
• Upplysning och den tidiga romantiken i Strindbergs estetiska skrifter.
• Strindberg som ”experimentell universalexperimentator” i Lichtenbergs följd.

Konferensen avser att formulera nya perspektiv på och fördjupa vår förståelse av Strindbergs laddade relation till den litterära och filosofiska upplysningen, och därigenom vidga våra kunskaper om både 1700-talet och det sena 1800-talet.
Skandinavisches Seminar på Georg-August-Universität Göttingen är med nästan tvåhundra ämnesstuderande en av de största skandinavistiska institutionerna i Europa. Där bedrivs intensiv forskning, som fortfarande pågår, om det moderna skandinaviska dramat och teater framför allt om August Strindberg och Henrik Ibsen (Fritz Paul, Lutz Rühling, Karin Hoff). Samtidigt finns det en forskningstradition som gäller den skandinaviska upplysningen och kulturutbytet mellan Tyskland och Skandinavien.

Konferensen anordnas av Karin Hoff, Universitetet i Göttingen, i samarbete med Strindbergssällskapet i Sverige. En planeringsgrupp bestående av Karin Hoff, David Gedin, Strindbergssällskapet samt Jan Balbierz (Jagellonska universitetet i Krakow), Elena Balzamo (KVHAA), Roland Lysell (Stockholms universitet) och Ulf Olsson (Stockholms universitet) har tillsatts.

Konferensspråken kommer att vara svenska, engelska och tyska. Förslag till bidrag (max. 2000 tecken inklusive blanksteg) skickas till Strindbergkonferenz.2019@uni-goettingen.de senast den 1 februari 2019.
Bidragsgivarna står själva för resa och logi. Tips om boende ska skickas ut i februari 2019.

—————–

Call for Papers

21st International Strindberg Conference in Göttingen (Germany)
30 May – 2 June 2019

AUGUST STRINDBERG AND THE ENLIGHTENMENT

The 21st International Strindberg Conference in Göttingen is devoted to the ambivalent relationship with the Enlightenment in August Strindberg’s writings. The subject of the conference deliberately refers to the location Göttingen with its central role in the European Enlightenment. With its close connections with France and Britain, the town attracted numerous scientists and intellectuals. The university and its library became an important hub of Enlightenment literature and research. Experimentation, critique, basic research and the aesthetics of Enlightenment left their mark on the scientific and literary discourse to the same degree.

Yet Göttingen was not only a centre of the Enlightenment but also of its critique. Likewise, the early Romantic movements (Caroline Schlegel-Schelling, Georg Forster, Therese Heyne) were formed here as a reaction and as a consequence of Enlightenment. Thus the European Enlightenment and critique of Enlightenment found expression here at the same time, were discussed and continued. Research into the Enlightenment plays an important role at the university to this very day. Strindberg‘s attitude to Enlightenment was known to be ambivalent and underwent numerous re-evaluations over time. On the one hand he saw himself allied to Rousseau, whose critique of civilization inspired him significantly. On the other hand Strindberg took up Voltaire‘s considerations early on and, for example, prefixed Röda rummet (The Red Room) with a quotation from Voltaire as a motto. At the same time Strindberg again distanced himself from the idea of a rationally explicable system of order based on reason. In its place came increasingly metaphysical experiments and considerations.

All of these aspects are to be discussed at the 21st Strindberg Conference, placing them in the greater context of the reception of the Enlightenment: Strindberg‘s analysis of the Enlightenment, his critique of it as well as his special relationship with German culture and Enlightenment tradition. That affects, among other things, the modern concept of subject in succession to Kant, the disintegration of the subject in the drama of the modern age as well as the considerations and concepts critical of contemporary culture. A detailed discussion of these questions in the context of Enlightenment tradition has to date been undertaken on only a basic level. The conference starts here.

Coming from the tradition of Enlightenment on the one hand and Strindberg’s ambivalent attitude to reason and the critique of reason on the other, the following questions, among others, will be at the forefront of the discussion:
• Strindberg and the ambivalence/dialectic of Enlightenment
• the modern concept of subject in Strindberg’s dramatic writings
• Strindberg’s critique of the Enlightenment
• Voltaire, Rousseau, Kant: Strindberg and the philosophical traditions of the Enlightenment
• Enlightenment and/or early Romanticism in Strindberg’s aesthetic writings
• Strindberg as ”experimental universal experimenter” in the tradition of Lichtenberg and Swedenborg.
The conference aims not only to gain new insights into Strindberg’s analysis of the philosophy and literature of Enlightenment but also to place the understanding of Enlightenment in a new perspective in the context of the aesthetic modern age.
The conference is being organized by the Department of Scandinavian Studies of the University of Göttingen in cooperation with the Strindberg Society (Dr David Gedin, Stockholm).

Please send any suggestions for contributions to the conference by 1 Februari 2019 to:
Strindbergkonferenz.2019@uni-goettingen.de


2017

PLACE AUGUST STRINDBERG i Paris är invigd!

Den 6 november 2017 blev en fantastisk dag till Strindbergs ära. Efter morgonkaffe på Insitut suédois samlades alla vid det fina lilla torget bakom den magnifika 1600-talskyrkan Saint-Sulpice. Den kyrka som Strindberg passerade under sina många promenader och som innehåller Delacroix berömda väggmålning Jacob et l’Ange du Seigneur (”Jakob och Herrens Ängel”, 1856–61) som gav upphov till textfragmentet ”Jakob brottas” som Strindberg adderade till Legender 1898.

[jag träder] ofta in i kyrkan för att styrka mig genom att betrakta Eugène Delacroix’ Jakob brottas med Ängeln. Saken är att denna scen alltid ger mig något att tänka på, i det den väcker gudlösa föreställningar hos mig, trots det ortodoxa i ämnet. Och när jag går ut igen mitt bland de knäböjande bevarar jag minnet av brottaren som håller sig upprätt trots sin skadade höft.

På plats fanns, bland många andra, Magnus Florin, Björn Meidal och Ruth Jacoby, Eva och Karl Otto Bonnier, Carl Bildt, Lars O. Ericsson, Mats Hellström, chefen för Institut suédois och Sveriges kulturattaché Mats Widbom, Gunnel och Lars Engwall, Per Wästberg, Isabella Nilsson och Elena Balzamo.

*Strindbergsällskapet representerades av David Gedin, Göran Söderström och Kristina Adolphson. Men framför allt var de två närvarande som vi mer än andra är tack skyldiga: Initiativtagaren, Le Mondes tidigare Stockholmskorrepondent Guy de Faramond, och översättaren Jacques Robnard. Utan deras envishet hade detta aldrig hänt.

Efter tal av Paris biträdande borgmästare Veronique Levieux, biträdande borgmästare 6e arrondissementet i Paris Chantal Lambert-Burens, Sveriges ambassadör Veronika Wand-Danielsson och Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke avtäcktes i tur och ordning gatuskylten och Carl Eldhs magnifika byst.
Sedan var det mottagning på den svenska ambassaden med tal av ambassadör Veronika Wand-Danielsson, vår egen chef för Strindbergsmuseet Lina Gatte Redin, museichefen på Carl Eldhs Ateljémuseum Åsa Cavalli-Björkman (som bland annat uppmärksammade hur Eldh hade gett Strindberg drag av idolen Beethoven) och slutligen av Sällskapets ordförande.

Je m’appelle David Gedin et je suis président de la Société Strindberg: Strindbergssällskapet. Fondée en 1945, elle fut à l’origine du Musée Strindberg, du Théâtre intime, de l’édition de la correspondance de Strindberg (en vingt-deux volumes) et de ses œuvres complètes (en soixante-douze volumes).

August Strindberg était rarement content. Il était habité par un mécontentement permanent, un désir d’être vu et reconnu. Une de ses grandes ambitions consistait à conquérir Paris : y être accepté, respecté et admiré. Aujourd’hui, il a enfin à sa disposition une place qui convient– grâce à la persévérance de Guy de Faramond et Jacques Robnard, à l’amabilité de la ville de Paris et au soutien financier, entre autres, de l’Académie suédoise et le Fondation de l’Atelier de Carl et Elise Eldh.
Je suis certain que, pour une fois, August Strindberg aurait été ravi.

[Jag heter David Gedin och är ordförande i Strindbergssällskapet: Sällskapet som grundades 1945 och har instiftat Strindbergsmuseet och Strindbergs intima teatern och initierat utgivningen av Strindbergs brev i 22 band och hans Samlade Verk i 72 band.)

August Strindberg var sällan nöjd. Tvärtom, missnöjet, viljan att ta plats drev honom. Och bland hans främsta ambitioner var att erövra Paris – att bli erkänd, respekterad och hyllad här. Nu har han till sist fått en plats – tack vare det trägna arbetet av Guy de Faramond och Jacques Robnard, staden Paris tillmötesgående och bidrag av bland annat Svenska Akademien och Stiftelsen Carl och Elise Eldhs Ateljé.

Jag är säker på att August Strindberg för en gångs skull hade varit nöjd.]

Efter en visning av den fantastiska Zorn-utställningen på Petit Palais, avslutades kvällen på Theatre de l’Odéon. Programmet inleddes av teaterns direktör Stéphan Braunschweig och tal av Alice Bah Kuhnke – som berättade att hennes far tvingat henne att läsa Strindberg vid 11-årsålder och skriva en essä om verken! – följt av ett entimmesprogram med texter i fransk översättning där Strindberg behandlar Frankrike, valda och introducerade av Elena Balzamo, upplästa av Xavier de Guillebon och Anne Sée.

Strindberg skulle ha varit mycket tillfreds med uppmärksamheten!


Strindbergssällskapets årsmöte hölls traditionsenligt på Strindbergsmuseet tisdagen den 16 maj 2017.

Årets möte var lite mer vemodigt än vanligt. Katarina Ek-Nilsson, tidigare museichef, som har varit ordförande för Sällskapet i sju år. Hon efterträds av David Gedin. Också Per Stam avgick ur styrelsen efter 11 år och redaktör för nio Strindbergiana 2006-2014.

Slutligen har nu Ture Rangström lämnat posten som chef för Strindbergs Intima Teater  som han har haft allt sedan återinvigningen 2003. Desto roligare är att Anna Pettersson tagit över teatern och utlovar en innehållsrik, mycket spännande repertoar under hösten 2017.

Men framför allt att Sällskapet fick tillfälle att tilldela Ture Rangström Strindbergspriset för 2017!

Med motiveringen:

Dramatikern och teaterchefen Ture Rangström, Stockholm, har vid Strindbergssällskapets årsmöte tilldelats årets Strindbergspris.

Prismotiveringen lyder: Ture Rangström tilldelas 2017 års Strindbergspris för sina mångåriga och framgångsrika strävanden att skapa ny kunskap och sprida kännedom om August Strindbergs liv och verk, med särskilt fokus på dennes gärning som dramatiker och teaterman. Därmed uppmärksammas och hedras Ture Rangström för sina insatser i Strindbergs anda.

Ture Rangström har senast verkat som chef för Strindbergs Intima teater i Stockholm, från det att teatern öppnade 2002 till april i år. Med utgångspunkt i teaterns egen historia som August Strindbergs teater 1907-1910 har han lett en bred och intensiv teaterverksamhet som ofta lyft fram Strindbergs egna teatertankar, men på ett nyskapande sätt.
Dessförinnan var Rangström bland annat teaterchef vid Confidencen och initiativtagare till den under många år framgångsrika Strindbergsfestivalen på 1990-talet. Han är också verksam som dramatiker, textförfattare och översättare, samt har varit ordförande för såväl Strindbergssällskapet som Dramatikerförbundet.

Katarina Ek-Nilsson
för Strindbergssällskapet