Strindbergiana
Trettioåttonde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2023)
Redaktör: Cecilia Carlander
Den trettioåttonde volymen av Strindbergiana inleds med att Rea Ann-Margaret Mellberg, 2022 års Strind- bergspristagare, skriver om sina erfarenheter i samband med att översätta Strindberg till grekiska. Magnus Florin tar sig an ett nytt område, det psykografiska – och vad det kan ha haft för betydelse för Strindberg. Vidare lyfter Andreas Tranvik frågan om Strindberg och den moderna, ämnesöverskridande intellektualiteten, hur denna på sätt och vis har en början i Strindbergs tid och i Sverige hos Strindberg själv.
Två teatervetare bjuder på två olika ingångar.
Ulrika Lindgren fördjupar sig i Spöksonaten och dess beröringspunkter med upptäckten av röntgenstrålning. Teatervetaren Hélène Ohlsson, som är specialist på skådespelare under Strindbergs tid, intresserar sig
för författarens förhållande till de stora Dramaten- stjärnorna Ellen Hartman och Gunnar Fredrikson.
Avslutningsvis bidrar Björn Meidal med en text som visar exempel på hur några av de främsta irländska författarna tagit del av svensk litteratur och dramatik: Joyce, Yeats, Shaw och Beckett hade alla en relation till Strindbergs verk.
Strindbergiana
Trettiosjunde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2022)
Redaktör: Cecilia Carlander
Strindbergiana 37 innehåller åtta bidrag med fokus på Strindbergs författarskap såväl som liv.
Strindbergspristagarna från 2020 och 2021 inleder volymen med varsitt bidrag med utgångspunkt i deras respektive föreläsningar i samband med prisutdelningar na. Göran Söderström, pristagare 2020, blickar tillbaka på ett innehållsrikt och varierat liv med Strindberg. 2021 års pristagare Ulf Olsson intresserar sig i sin text för författarens förhållande till tystnaden, med Dödsdansen som det mest centrala verket i analysen.
Maria Sehopoulou presenterar det grekiska mottagandet av Strindbergs verk. Per Magnus Johanssons text handlar om Strindbergs kortroman Ensam. Ensamhetens närvaro och vikt för romanen tas upp i förhållande till för fattarens egna erfarenheter och känslor. Vidare ger Björn Meidal ett bearbetat smakprov från den bok han skrivit om relationen mellan Strindberg och Carl Larsson, en inte helt konfliktfri, men stimulerande vänskap.
Andreas Tranviks behandlar Strindbergs många intressen och ser det mångdisciplinära engagemanget hos Strindberg som grundläggande för författarskapet.
Ivo Holmqvist låter den amerikanske teaterkritikern James Hunekers bild av Strindberg stå i centrum. Om Huneker verkligen kastade sten på Strindbergs fönster ruta eller inte kanske vi aldrig får reda på.
I den avslutande texten bjuder Ture Rangström på en text som kretsar kring Strindbergs sista tid i livet. Ett ned tecknad telefonsamtal och en sparad vinterrock blir utgångspunkter för nya glimtar av författaren.
Strindbergiana
Trettiosjätte samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2021)
Redaktör: Cecilia Carlander
Strindbergiana volym 36 innehåller sju artiklar med olika slags anknytning till Strindberg. Per Stam redogör för den nu fullbordade Strindbergsutgivningen i Samlade Verk. Roland Lysell gör en läsning av dramat Stora Landsvägen som en metatext till Strindbergs övriga verk. I ”Min enda last, min enda njutning” diskuterar Tobias Dahlkvist absintens funktion i Inferno mot bakgrund av sekelskiftets absintlitteratur. Carl-Magnus Stolt berättar om hur vänskap uppstod och bevarades mellan Strindberg och läkaren Carl Ludwig Schleich. Martin Nordeborg ger en inblick i hur Strindbergs dramer togs emot, översattes och spelades i Japan i början av 1900-talet. Jan Billgren fortsätter och avslutar det ekonomihistoriska perspektivet på Strindbergs liv i artikeln ”De sista goda åren”. Sara Granath delger sina erfarenheter av ett liv som teatervetare och teaterkritiker i sin associationsrika essä ”På spaning efter Strindberg”.
Förord 8
Cecilia Carlander
”Strindberg är i hamn” 13
Per Stam
Stora landsvägen som summering och metadrama 39
Roland Lysell
”Min enda last, min sista glädje” 55
Tobias Dahlkvist
Ett år av galenskap och kreativitet 83
Carl-Magnus Stolt
Strindberg och kvinnofrågan i Japan 99
Martin Nordeborg
De sista goda åren 111
Jan Billgren
På spaning efter Strindberg 133
Sara Granath
Författarnotiser 142
Strindbergiana
Trettiofemte samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2020)
Redaktör: Cecilia Carlander
Denna trettiofemte volym av Strindbergiana bjuder på sex texter, varav fem främst behandlar Strindbergs litterära verk och den sjätte är ett spännande vittnesmål om författaren från hans levnadstid.
Jan Balbierz tittar närmare på Strindbergs som representant för världslitteraturen. Anders Olsson gör en läsning av Taklagsöl med fokus på begärstriangeln och författarskapets sätt att förhålla sig till verkligheten. Hannah Hinz Cornelli analyserar musikens, liksom andra ljuds, roll i Strindbergs kammarspel och i Moa Markens artikel jämförs Strindbergs och hans beundrare Bergmans tolkningar och användande av Kasper-figuren.
Genom att låta ljuskällorna vara utgångspunkten för sin läsning bidrar Magnus Florin till nya perspektiv på Strindbergs verk.
Avslutningsvis publiceras en text från 1912: Hélène Welinders vittnesmål från sommaren 1884 i Schweiz då hon och Strindberg med familj befann sig på samma plats, nämligen hennes familjs lantställe i Chexbres. Detta vittnesmål – med en introduktion av David Gedin – bidrar med många detaljer till författarporträttet, vilka delvis kan förändra den tidigare ganska etablerade bilden av Strindberg som person.
Cecilia Carlander
Förord 7
Jan Balbierz
Bibel, Babel och den stora världen 11
Anders Olsson
Taklagsöl och begärets förvecklingar hos Strindberg 27
HannaH Hinz Cornelli
Spökmusiker i Strindbergs kammarspel 53
Moa Marken
Kasper och Döden 69
Magnus Florin
”Hur var det med lampan?” 93
Hélène Welinder
Strindberg i Schweiz 127
Författarnotiser 158
Strindbergiana
Trettiofjärde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2019)
Redaktör: Cecilia Carlander
I den trettiofjärde volymen av Strindbergiana bjuds det på åtta artiklar om Strindberg och hans verk utifrån olika perspektiv.
2019 års mottagare av Strindbergspriset, Elena Balzamo undersöker hur novellen ”Samvetskval” har översatts på olika håll i olika tider. Här ges exempel på hur Strindbergs verk mottagits via översättningar till franska, tyska och ryska. Vidare hamnar fokus på Italien, men utifrån Strindbergs eget perspektiv, i Camilla Storskogs läsning av texterna ”Rom på en dag” och ”Mitt Venedig”. Strindbergs resande liv är också en av de bitar som synliggörs i Jan Billgrens studie över familjen Strindbergs ekonomi mellan 1880 och 1889.
En helt annan blick på författaren ger Tobias Dahlkvist i sin artikel om den rumänsk-franske filosofen Emil Ciorans upptäckt av Strindberg tack vare en svensk teateruppsättning av Spöksonaten i Paris 1962. Ett annat slags relation som var av vikt för Strindberg presenteras av David Gedin, som tittar närmare på förhållandet som författaren hade till Svenska Akademien och – i synnerhet – Carl David af Wirsén.
Genom en läsning av framför allt En dåres försvarstal analyserar Hilda Jakobsson den hos Strindberg ofta framträdande komplexa kvinnofiguren, ”jungfrumodern”. Att Strindbergs texter ofta förhåller sig komplext till såväl kvinnan som det övriga livet visar även Sören Nielzén, som med sin psykiatriska expertis, med utgångspunkt i Inferno och Legender, framställer en psykiatrisk standardepikris.
Volymen avslutas med den irländske konstnären James Tunneys personligt hållna essä över sitt möte med Strindberg, som han ser som en konstnärernas konstnär.
Cecilia Carlander
Förord 8
Elena Balzamo
Samvetsqval i tid och rum – eller den strategiska översättningen 13
Camilla Storskog
Resa, snabbt och långsamt 39
Jan Billgren
Strindbergs liv 1880–1889 ur ett ekonomiskt perspektiv 59
Tobias Dahlkvist
Lektioner i livets förskräcklighet: Strindberg och Cioran 89
David Gedin
Anarkisten & högvakten 119
Hilda Jakobsson
Jungfrumodern och omöjlig kärlek 129
Sören Nielzén
Psykiatriska överväganden efter läsning av Inferno och Legender 139
James Tunney
Strindberg: Konstnärernas Konstnär 147
Författarnotiser 157
Strindbergiana
Trettiotredje samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2018)
Redaktör: Cecilia Carlander
Den trettiotredje volymen av Strindbergiana bjuder inte bara på en modernisering av utseendet, utan också på olika slags läsningar av Strindbergs verk.
Ulf Olsson gör en tolkning av de blå böckerna, för att närma sig svaret på vad dessa böcker kan sägas vara, inte minst genremässigt, något som även Strindberg själv var osäker på. Karin Hoff intresserar sig för Strindbergs förhållande till Wagner, vilket presenteras genom en jämförelse mellan Spöksonaten och Nibelungens ring. Om Strindberg var tveksam till Wagners musik, blir det istället tydligt att han såg möjligheter i Wagners idéer om blandade estetiska uttryckssätt.
Mot bakgrund av 1800-talets idéer om kokkonst visar Tobias Dahlkvist hur Strindbergs matintresse också blir en del av hans verk, i synnerhet kammarspelen. Ett annat av Strindbergs intresseområden belyser Erik van Ooijen i artikeln »Växternas förstånd«, där det framkommer att många av Strindbergs tankar om växtriket är högst aktuella än idag.
Bo Andér uppmärksammar ryttmästaren i sin parallelläsning av Strindbergs Fadren och Hans Falladas Varg bland vargar, för att säga något om mansrollens förändring. En mer personligt hållen betraktelse gör Martin Hellström som reflekterar kring erfarenheterna av att tillsammans med en barnteatergrupp tolka och iscensätta Ett drömspel.
Avslutningsvis riktas uppmärksamheten mot lyriken. Lars Lindh bidrar med dels en presentation av bildspråket i Strindbergs lyrik, dels en sammanställning av Strindbergs lyrik som tonsatts och spelats in.
Cecilia Carlander
Förord 8
Ulf Olsson
Skriftens tjänsteman 13
Karin Hoff
Estetisk parodi eller dramatisk förebild? 29
Tobias Dahlkvist
Köttsaft, kryddor och könskamp 53
Erik Van Ooijen
Växternas förstånd 85
Bo Andér
Ryttmästaren hos Strindberg och Fallada 101
Martin Hellström
Barnens drömspel 109
Lars Lindh
August Strindbergs vislyriska produktion och dess bildspråk 127
Författarnotiser 174
Strindbergiana.
Trettioandra samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2017)
Redaktör: Cecilia Carlander
Denna volym Strindbergiana, nummer 32 i ordningen, lyfter fram August Strindberg som den mångkonstnär han var. Ett flertal av Strindbergs olika intressen, talanger och ambitioner behandlas i volymens texter, vars upphovsmän alla är erfarna och mycket kunniga Strindbergsläsare.
Strindbergs intresse för naturvetenskaperna uppmärksammas i Annie Bourguignons analys av I havsbandet, medan Henrik Johnssons läsning av Inferno fokuserar på intresset för ockultismen. Ett annat intresseområde som följde Strindberg genom livet var förstås författarskap och skapande. Detta belyser Per Erik Ljung i sin text ”Strindberg och 80-talet: passion, fiktion och vetenskap”.
Bilden av den mångkonstnärlige Strindberg framträder också i några bidrag om hur hans verk har tagits emot. Tobias Dahlkvist ger ett nytt perspektiv på detta i sin text om Vilhelm Ekelunds syn på den store författaren. Ett mer internationellt perspektiv på detsamma ges av teaterprofessor Franco Perrelli som sammanfattar hur författarens verk översattes och togs emot i Italien. Även Göran Söderström bidrar med en analys av hur Strindbergs verk har tagits emot – denna gång utifrån hur konstnären Strindbergs scenanvisningar i dramerna tolkats i uppsättningar genom tiderna. Söderström bidrar dessutom med en reflekterande text kring två nya Strindbergsbiografier. Ett sista bidrag, av Sören Törnkvist, visar ett exempel på hur Strindberg kunde uppfattas i sin samtid.
Förord · 7
Annie Bourguignon
Naturvetenskaperna i I havsbandet · 11
Henrik Johnsson
Strindberg, Nerval och den ockulta romanen · 26
Per Erik Ljung
Strindbergs 80-tal: passion, fiktion och vetenskap · 45
Tobias Dahlkvist
Frisörstil och melankoli: Vilhelm Ekelund som läsare av Strindberg · 69
Franco Perrelli
Strindbergs erövring av Rom · 83
Göran Söderström
Strindbergs dramer som allkonstverk · 94
Sören Törnkvist
Västanfors skriver till August Strindberg · 103
Göran Söderström
Mellan myt och verklighet – två nya Strindbergsbiografier · 105
Författarnotiser ·111
Strindbergiana.
Trettioförsta samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2016)
Redaktörer: David Gedin, Cecilia Carlander
“Röster i tiden”
I denna trettioförsta utgåva av Strindbergiana bjuds det på stora möjligheter att färdas tillbaka till Strindbergs egen samtid. Via såväl Strindbergs egna ord som andras vittnesmål ges nya perspektiv på författaren och mångkonstnären Strindberg.
Till större delen består årets utgåva av Björn Meidals nyupptäckta, inte tidigare utgivna brev av Strindbergs hand. En ”efterslåtter” som kompletterar de tidigare volymerna, och som inleds med brev till ”en okänd”:
”Heders-Idiot! Jag hör att Du redan beträckat fädernesjorden!”
Vid sidan av breven innehåller utgåvan även tidigare oöversatta artiklar om Strindberg från författarens egen samtid. Göran Söderström har tillsammans med Axel Unnerbäck och Gunilla Sjösten översatt en artikelserie skriven av den tyska journalisten Theodor Wolff våren 1893 och Magnus Ljunggren har översatt en text av den ryska emigrantjournalisten Ilja Trotzky: ”Mitt möte med Strindberg” som beskriver ett möte hemma hos författaren 1911.
Förutom dessa samtidsdokument belyser en artikel av Stefan Bohman hur Gustav Vasa genom Strindberg fått återuppstå och tolkas genom tiderna via teaterföreställningar av pjäsen med samma namn
Förord · 7
Björn Meidal
August Strindbergs Brev – en efterslåtter 2016 · 11
Personregister · 141
Adressatföreckning · 142
Göran Söderström
Tyska strindbergsporträtt 1893 · 145
Theodor Wolff
Strindberg. Tre porträtt. · 148
Ilja Trotzky
Mitt möte med Strindberg · 175
Stefan Bohman
Strindberg, Gustav Vasa och recensenterna · 183
Författarnotiser ·203
Strindbergiana
Trettionde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2015)
Redaktörer: Anna Cavallin, David Gedin
“Ett dubbelt jubileumsår”
1945 grundades Strindbergssällskapet som ett av våra äldsta litterära sällskap. 1985 kom den första volymen av Strindbergiana. I år är det alltså dubbelt jubileum. Sällskapet firar sjuttio år och Strindbergiana utkommer med sin trettionde årgång.
Vi uppmärksammar det med en fyllig historik över Sällskapet, liksom ett komplett register över samtliga Strindbergianas artiklar. Men dessutom med att återtrycka några av de intressantaste artiklarna ur Meddelanden från Strindbergssällskapet, det medlemsblad som föregick Strindbergiana och vårt nuvarande Nya meddelanden…
Till dem hör svaren på de enkäter som gick ut i samband med Strindbergs hundraårsdag. Thomas Mann, André Gide, Max Brod, Albert Camus, Hermann Hesse, m. fl. beskriver Strindbergs betydelse för deras författarskap. Från Meddelandens rika artikelförråd kommer också bidrag av ett antal av våra främsta svenska författare: Werner Aspenström, Tage Aurell, Johannes Edfeldt, Ivar Lo-Johansson, Arthur Lundkvist, Vilhelm Moberg. Dessutom en dikt till Strindberg av Olof Lagercrantz.
I volymen ingår också artiklar av klassiska Strindbergsforskare, förutom rapporter som låter oss följa Sällskapets arbete med att ge ut Strindbergs brev, skapa Strindbergsmuseet, och mycket, mycket mer.
Förord · 7
Jan Billgren Strindbergssällskapet fyller 70 • 10
Ur Meddelanden från Strindbergssällskapet 1945–1985 • 33
Osign.: Strindbergssällskapet. (Nr 1, 1945.) 33
Gunnar Ollén (»G.O.«): Första resultaten. (Nr 2, 1946.) 36
Gunnar Ollén, Henry Olsson, Torsten Eklund, Eric Ahlström, Yngve Hedvall: Styrelseberättelse för verksamhetsåret 1945–1946. (Nr 2, 1946.) 37
Osign.: Ett tack. (Nr 3, 1947.) 41
Per Nilsson-Tannér: Ett blad ur Strindbergs släktkrönika. (Nr 4, 1948.) 43
Osign.: André Gide […]. (Nr 4, 1948.) 48
Gunnar Ollén (»G.O.«): Emil Schering […]. (Nr 4, 1948.) 48
Hedvig Ljungquist: Strindbergs sista natt. (Nr 4, 1948.) 49
Osign.: Första volymen. (Nr 5, 1948.) 52
Fyra nobelpristagare uttalar sig i Strindbergssällskapets jubileumsenkät. Albert Camus, Max Brod, Roger Martin du Gard, Thomas Mann, Jean Schlumberger, André Gide, Hermann Hesse. (Nr 6, 1949.) 54
Gunnar Ollén (»G.O-n.«): Firandets former. (Nr 7, 1949.) 61
Walter Berendsohn: Tyska röster vid 100-årsjubileet. Lion Feuchtwanger, Heinrich Mann, Arnold Zweig, Alfred Neumann, Ludwig Marcuse, Ferdinand Brückner. (Nr 7, 1949.) 63
Olof Lagercrantz: Strindberg. (Nr 8, 1950.) 68
Åke Claesson: Strindberg som rollinstruktör. (Nr 8, 1950.) 69
Osign. (»O.«): Strindbergs-disputationer. (Nr 9, 1950.) 83
Gunnar Ollén (»G.O-n.«): Mäster Olof på Dramaten. (Nr 11, 1951.) 84
Torsten Eklund (»T.E.«): Rapport från Kymmendö. (Nr 11, 1951.) 86
Orvar Nilsson: Några episoder från Strindbergs infernotid. (Nr 15, 1953.) 88
Hedvig Lidforss Strömgren: Hur Strindbergs Påsk blev till. (Nr 15, 1953.) 89
Osign.: Strindbergsmuseum i Blå Tornet? (Nr 17, 1955.) 91
Walter A. Berendsohn: Strindbergssällskapets andra årtionde. (Nr 19, 1956.) 95
Knut Lundmark: En Strindbergsförening i Lund. (Nr 19, 1956.) 97
Torsten Eklund: Från Riddarholmen till Blå Tornet. (Nr 21, 1957.) 100
Osign.: Blå tornets färg. (Nr 21, 1957.) 128
Osign.: Strindbergsmuseet. (Nr 23, 1958.) 129
Osign.: Gåvor till museet. (Nr 23, 1958.) 131
Eira Hellberg (»Jaya«): Hos August Strindberg. (Nr 23, 1958.) 132
Gunnar Ollén: Strindbergspremiärer. (Nr 26, 1960.) 140
Osign.: Strindbergsmuseets invigning. (Nr 27, 1960.) 146
Sex svenska författare uttalar sig om Strindberg. Werner Aspenström, Tage Aurell, Johannes Edfeldt, Ivar Lo-Johansson, Artur Lundkvist, Vilhelm Moberg. (Nr 30–31, 1962.) 149
Erik Vendelfelt: Bengt Lidforss om Strindberg efter brytningen 1894. (Nr 30–31, 1962.) 164
Per Hemmingsson: Strindberg och fotografen Herman Anderson. (Nr 33, 1963.) 167
Hedvig Kistner-Ljungquist: Från Strindbergs sista sjukdom. (Nr 33, 1963.) 177
Arne Lydén: Förebilden till Röda Rummets Falander. (Nr 49, 1971.) 178
Osign.: Strindbergsmuseets invigning. (Nr 51–52, 1973.) 188
August Strindberg – tjänstekvinnans son – Stockholmsskildraren. Invigningstal av landshövding Hjalmar Mehr. (Nr 51–52, 1973.) 190
Strindbergssällskapets ordförande Gunnar Brandells tal. (Nr 51–52, 1973.) 194
Karl-Åke Kärnell, Bo Bennich- Björkman, Anita Persson, Göran Söderström, Olle Hjern, Lars Dahlbäck: Styrelseberättelse för år 1981. (Nr 66, 1982.) 198
Birgitta Steene: Strindbergs Kristina i en fiskeby vid Stilla havskusten. (Nr 68, 1984.) 202
Carl Reinhold Smedmark (»Sekreteraren«): Strindbergs brev. (Nr 68, 1984.) 205
Per Stam
Trettio samlingar av Strindbergiana utgivna av Strindbergssällskapet • 207
Innehåll samling 1–30 • 209
Register över medverkande i samling 1–30 • 229
Strindbergiana
Tjugonionde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2014)
Redaktörer: Anna Cavallin, David Gedin, Per Stam
Staffan Westerberg tampas med August. Anna Pettersson beskriver arbetet med sin uppmärksammade uppsättning av Fröken Julie. Maksim Gorkij och Strindberg.
Årets samling innehåller också presentationer av anarkisten Emma Goldmanns, respektive djurrättsaktivisten och feministen Lizzy Lind af Hagebys tidiga verk om Strindberg samt av Franz Kafkas förhållande till ”den väldige Strindberg”, en översikt av Shakespeares stora betydelse för den svenske dramatikern och en diskussion om Strindberg som sälskapsmänniska. Vidare: ”Ädelrötan” – en analys av Strindberg och slarvet, samt en studie av Strindbergs plantering av den praktfulla militärorchis i havsbandet.
Förord • 7
Staffan Westerberg
Strindberg och jag • 9
Anna Pettersson
Fröken Julie på Strindbergs Intima Teater • 12
Kent Hägglund
August Strindberg och William Shakespeare • 21
Lisa Gålmark
»The Spirit of Revolt«. Lizzy Lind af Hageby, Emma Goldman och August Strindberg • 37
Hans Blomqvist
Den väldige Strindberg • 59
Magnus Ljunggren
Strindbergs dotters okända karaktäristik av Gorkij • 83
Jan Billgren
Strindberg som sällskapsmänniska • 86
Erik van Ooijen
Ädelrötan: Strindberg och slarvet • 109
Kåre Bremer
Den praktfulla militärorchis i havsbandet • 121
Göran Söderström
Några eftertankar om Strindberg • 129
Författarnotiser • 133
Strindbergiana
Tjugoåttonde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2013)
Redaktörer: Elena Balzamo, Anna Cavallin, David Gedin, Per Stam
“Strindberg översatt”
»Ett sådant fnaskgöra« kallade Strindberg översättandet. Men han var väl medveten om översättningarnas betydelse och var djupt engagerad i att sälja sina verk utomlands.
Årets Strindbergiana ägnas den stora betydelse som översättningarna av Strindbergs verk har haft för uppfattningen av hans författarskap under olika perioder. De visar hur bilden av Strindberg skiftat beroende på vilka verk som har getts ut: Från symbolist till samhällskritiker, från naturvetare till mystiker. Samlingen består framför allt av föredrag från ett symposium på Kungl. Vitterhetsakademien i januari 2012 med översättare och forskare från hela världen. Bland artikelförfattarna märks Elena Balzamo och Björn Meidal.
Förord · 9
Björn Meidal
Strindbergs entré
Fotografiska den 10 maj 2012 · 11
Massimo Ciaravolo
Utgivningen av Strindbergs verk i Italien · 16
Ylev Aaaloe
100 år av Strindbergsöversättningar i Estland · 30
László Kúnos
En svensk Don Quijote: Strindberg i Ungern · 45
Ondřej Vimr
»En hård kamp«
Strindbergs første tiår på tsjekkisk · 53
Liliana Mitrache
Strindbergs »Hemsöborna«, en ständigt aktuell översättningsfavoritAnalys av metaforer i sex tyska översättningar · 68
Renate Bleibtreu
Reflexioner kring en tvivlares anteckningar · 84
Författarnotiser • 133
Strindbergiana
Tjugosjunde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2012)
Redaktörer: David Gedin, Per Stam
“I stället för nekrolog”
Strindbergsällskapets årsbok för märkesåret 2012 innehåller som alltid en rad intressanta uppsatser med skiftande perspektiv på det rika konstnärskapet: Nietzsche och Strindberg, Infernofotografierna, läraren Strindberg, den ryska Strindbergkulten, Strindbergs första målning och fler.
Mottot är taget från en artikel från 1912 av den ryske symbolisten Vladimir Pjast, vilken för hundra år sedan reste till Stockholm med en hälsning från de ryska symbolisterna till den döende August Strindberg. Om den ryska samtidens kult av Strindberg berättar Magnus Ljunggren, som också översatt Pjasts minnesartikel.
Förord
Göran Greider
Jag letar efter Strindberg i regnet.
Magnus Ljunggren
En rysk symbolist hos Strindberg.
Vladimir Pjast
August Strindberg. Istället för nekrolog.
Caroline Krook
Bibeln, Strindberg och jag.
Tobias Dahlkvist
Nietzsche läser Strindberg.
Inga Lena Ångström Grandien
Nytt ljus på Strindbergs första målning.
Egil Törnqvist
Strindbergs replikrubriker.
Lena Kåreland
En elev minns sin lärare. Gurli Linder om August Strindberg.
Momus
The Inferno Photographs / Infernofotografierna (övers.).
Författarnotiser
Strindbergiana
Tjugosjätte samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2011)
Redaktörer: Anna Cavallin, David Gedin, Per Stam
Den tjugosjätte samlingen Strindbergiana innehåller en rad inträngande studier i August Strindbergs mångsidiga författarskap. Björn Meidal kartlägger Strindbergs förhållande till Kina och det kinesiska språket. Tobias Dahlkvist analyserar hur självsvåldigt Strindberg och Otto Weininger använde varandras tankar. David Gedin och Elena Balzamo visar hur en översättningsgåta vecklar ut ett svunnet kulturlandskap, medan Erik van Ooijen argumenterar för att vi skall uppskatta ogräset i vetet med det misskända kammarspelet Svarta handsken som exempel. I två bidrag behandlas fransk landsbygd respektive stad: Anna Westerståhl Stenport skriver om den franska bonden hos Strindberg, Émile Zola och Karl Marx. Sylvain Briens skissar i sin tur på en Atlas över Strindbergs osynliga Paris.
Dessutom: Skådespelerskan Anna Lisa Hwasser-Engelbrechts öden i Strindbergs periferi under trettio dramatiska år (Ingeborg Nordin Hennel). – Amatörastronomen Strindberg, Capella och novan 1901 (Ulf R. Johansson). – Fakiren Falstaff och Strindberg (Sven Delblanc).
Förord
Björn Meidal
Sinicus rapticus. – Strindberg, Kina och det kinesiska språket
Sven Delblanc
Fakiren Falstaff
Anna Westerståhl Stenport
”Som potatisar i en säck”. – Den franske bonden hos Strindberg, Zola och Marx
Sylvain Briens
Atlas över August Strindbergs osynliga Paris
Elena Balzamo & David Gedin
Fröken Agnes
Ulf R. Johansson
Strindberg, Capella och novan 1901
Tobias Dahlkvist
Strindberg och Weininger
Ingeborg Nordin Hennel
Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht och August Strindberg. – En anteckning i Strindbergsforskningens marginal
Erik Van Ooijen
Ogräset i vetet. Om Svarta handsken,kammarspelen och Strindbergs författarskap
”Strindberg et la ville” – ”Strindberg och staden”
Den sjuttonde internationella Strindbergskonferensen. Strasbourg 3–5 juni 2010
Författarnotiser
Strindbergiana
Tjugofemte samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2010)
Redaktörer: Anna Cavallin, David Gedin, Per Stam
“Den politiske Strindberg”
August Strindberg betraktade samhället med misstänksamma ögon, allt medan hans hållning vred från 1880-talets revolutionär, över nietzscheanism till 1900-talets profet. Hans kontroversiella person var ett tacksamt föremål för omgivningens behov: samhällsomstörtare, vilde eller folktribun. Men vem är den politiske Strindberg för dagens forskare och kulturdebattörer? Med dessa frågor som utgångspunkt arrangerade Strindbergssällskapet ett symposium med rubriken ”Den politiske Strindberg” i maj 2009 i Kungl. Vitterhetsakademiens lokaler i Stockholm. Årets Strindbergiana består till största delen av föredrag därifrån. Men här avslöjas också bl a hur Mark Levengood förvanskat Strindberg, från revolutionär till en fridsam idylliker på postens jubileumsfrimärke 2009.
Förord
Elena Balzamo
Mellan Bismarck och Tchernychevski: Strindbergs politiska pendlande under 80-talet.
Anna Cavallin
Monarki och republik – äktenskapliga statsskick i Giftas.
Ann-Sofie Lönngren
Strindberg och heteronormativiteten – om de erotiska trianglarnas subversiva potential.
Moa Matthis
Strindbergs ”hur” eller Den goda moderns politiska roll i Strindbergs Drottning Kristina.
Kristina Hagström Sthål
Dramatik, teknik och kroppspolitik. – ”Det moderns genombrottet” på Teaterhögskolan i Stockholm.
Björn Meidal
Den politiske Strindberg – post festum.
Per Stam
Strindberg som ofrivillig idylliker.
August Strindberg
Sångare!
Claes Ahlund
Analkräfta och skalömsning. – Föreställningar om förfall och förnyelse i Götiska rummen och Svarta Fanor.
Anders Ollfors
Vem var Härved Ulf? – Strindberg, Härved Ulf och Bröllopet på Ulfåsa.
Birgitta Steene
August Strindberg och Ingmar Bergman. – Ett konstnärligt syskonskap.
Författarnotiser
Strindbergiana.
Tjugofjärde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2009)
Redaktör: Per Stam
”Strindbergs naturvetenskapliga, alkemistiska eller ockultistiska intresse”
”Och se, jag trodde icke mer att Universums gåta var löst, utan jag gick ut, ibland i ensamheten, ibland i sällskap för att tänka över Den Stora Oredan, i vilken jag dock slutligen upptäckte ett Oändligt Sammanhang.
Detta är boken om den Stora Oredan och det Oändliga Sammanhanget.
Detta är min värld, så som jag skapat den, så som jag sett den te sig.
Vill du följa mig, vägvandrare, så skall du andas friare, ty i min värld råder Oordning, och det är frihet.”
(August Strindberg, Sylva Sylvarum, 1896.)
Årets Strindbergiana handlar om Strindbergs naturvetenskapliga, alkemistiska eller ockultistiska intressen, under framför allt 1890-talet, men även senare. Följ i Strindbergs spår. Se mönstret i hans sökande efter mönster.
Förord
Olle Borg
Qui est-ce qui se cache dans le jardin.
Per Stam
”Världen för Sig och världen för Mig”. August Strindbergs Naturvetenskapliga Skrifter – en inledning.
Ulf Danielsson
Strindberg som forskare, mystiker & haverist.
Ulf Olsson
En nordlig Strindberg?
Per Stam
.”… hans verkliga kallelse låg åt ett helt annat håll …
Sten Selander
om Strindberg och naturvetenskaperna. Strindberg och naturvetenskaperna under infernotiden t o m år 1896.
Elmer Diktonius
Strindberg
Jan Balbier
Strindbergs Wunderkammer.
Bo Ralph
Strindbergs språkvetenskapliga skrifter.
Sara George
Bollen i biblioteket. Hemmet på Strindbergsmuseet – ett tolkat hem.
Göran Söderström
Lumpen, lumpnare, lumpnast. Heidenstam eller Strindberg? Om Per Gedins Heidenstambiografi.
Thomas Fechner-Smarsly
”Strindberg: Art, Science and Experiment”
Författarnotiser
Strindbergiana
Tjugotredje samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2008)
Redaktör: Per Stam
”Den europeiske berättaren”
Strindberg steg en morgon i början av april 1898 ombord på tåget vid Gare du Nord i Paris för att resa hem till Sverige. Han hade då varit ute i Europa i femton år, från det han var trettiofyra tills han var fyrtionio. Han lämnade kontinenten, men inte de kontinentala idéerna. Tvärtom, hela hans författarskap befinner sig på en internationell bangård, och flertalet artiklar i Strindbergiana 23 behandlar Strindberg som prosaberättare i ett europeiskt sammanhang.
Sara Danius
Texten i texten. Strindberg, staden och skyltarna.
Per Stounbjerg
Ett subjekt intrasslat i världen. Om Strindbergs självbiografiska prosa.
Magne Bruteig
Munch och Strindberg
Annie Bourguignon
Mellan Balzac och Kafka. August Strindbergs Inferno.
Ludvig Rasmusson
Hemvändaren Strindberg.
August Strindberg
Ett halvt ark papper.
Barbro Ståhle Sjönell
Världens bästa novell: August Strindbergs » Ett halvt ark papper«. En genre- och textanalys.
Björn Meidal
Vad har Strindberg betytt för oss svenskar?
David Gedin
»Röda rummet är under arbete; Röda rummet kommer ut; Röda rummet är utkommet; det säljes; det är utsåldt; det utkommer i andra upplagan.« Röda rummets inträde och mottagande i den svenska publicistiska offentligheten
David Gedin
Kronologisk redogörelse för annonseringen och mottagandet av Röda rummet 1879–1880
Richard Bark
Strindbergsuppsättningar 2004–2007
Författarnotiser
Strindbergiana.
Tjugoandra samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2007)
Redaktör: Per Stam
“Intima Teatern 100 år!”
Den 26 november 1907 invigdes Intima Teatern med urpremiären på Pelikanen. Strindbergiana firar jubilaren med flera artiklar om Intima Teatern och dess betydelse för svensk och internationell teaterkonst – och för Strindberg.
Övriga bidrag i den tjugoandra samlingen Strindbergiana behandlar ur olika synvinklar berättaren Strindberg.
Förord
August Strindberg
Prolog vid Intima Teaterns öppnande tisdagen den 26:e november 1907
Ture Rangström
Strindbergs Intima Teater 100 år. Glimtar av teaterliv nu och då.
Alrik Kjellgren
Till Direktör Aug. Falck. (Julfästen å IntimaTeaterns scen d 23/12. 1907)
Egil Törnqvist
En Strindbergsteater.
Willmar Sauter
Strindbergs Memorandum – ett manifest för nittonhundratalet.
Per Stam
Röster om Intima Teatern Sammanställda av Per Stam.
Magnus Halldin
Kalamitetens förvandlingar i August Strindberg Ett drömspel.
David Gedin
Jag känner de djefla förläggarne! Hastl Vänl. August Strindberg.
Annie Bourguignon
Röda rummet som journalistroman.
Egil Törnqvist
»Ni berättar charmant …« Berättarinslag i Fröken Julie
Mickaëlle Cedergren
När Strindbergs religiösa tankevärld gestaltas i ord. Om bibelallusioner i Spöksonaten.
Katarina Ek-Nilsson
Bland franska bönder och Svenska Folket. Några etnologiska reflexioner över August Strindberg som kulturhistoriker.
Författarnotiser
Strindbergiana.
Tjugoförsta samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2006)
Redaktör: Per Stam
Röda rummet – den första moderna svenska romanen – kan ur ett teknikhistoriskt perspektiv ses som omodern, då den skapades åren före telefonens genombrott i Sverige. I en artikel om telefonens roll hos Strindberg får vi följa hur den gör sitt intåg i och även sitt uttåg ur författarskapet. Genombrottsromanen är å sin sida ämne för två bidrag, ett om relationen till Platon som ett viktigt och genomgripande sidotema med betydelse för helhetstolkningen av boken, ett om litteratörerna i och kring Röda rummet.
Vilken roll spelar skräcken för tomrummet och rädslan för Strindbergs upplevelsevärld? frågas i en studie av Strindberg och Intet. Vidare diskuteras behandlingen av ”geniet” Strindberg och ”sagoberätterskan” Selma Lagerlöf i svensk litteraturhistorieskrivning, Strindbergs syn på unionsupplösningen 1905 och på folkrätten, samt Strindbergs brevväxling med botanisten Bengt Lidforss under inledningen av 1890-talet. Volymen innehåller även rapporter från två internationella Strindbergssatsningar under 2005, i London och i Kina, samt en förteckning över Strindbergsmusik – vad händer med verket när man sätter musik till det?
Strindbergs verksamhet och internationella betydelse kan inte heller detta år enkelt summeras, men Strindbergiana 21 ger viktig ny kunskap kring författarskapet och dess följdverkningar.
Förord
Jan Garnert
Hallå Strindberg!
Eivor Martinus
Strindberg i London.
David Gedin
”… och de krossade hjertan, som man knackar sönder ägg!”
Caroline Stein
Strindberg i Kina.
Jens Viggo Nielsen
”Platon hade redan sagt det …” Om Strindbergs förhållande till Platon och Sokrates i Röda rummet.
Karin Aspenberg
Strindberg och Intet. En fenomenologisk kommentar till Tjänstekvinnans son.
Ove Bring
Strindberg, folkrätten ochunionsupplösningen.
Alice Rasmussen
Strindbergs brevväxling med Bengt Lidforss 1891–1894. Några kommentarer till hur den i breven nämnda floran återspeglas i Strindbergs texter.
Anna Nordlund
August Strindberg och Selma Lagerlöf i svensk litteratur. Geniet och sagoberätterskan i litteraturhistorieskrivning.
Florian Heesch
Strindbergsmusik. Ett dussin vårsånger och en förteckning
Författarnotiser
Strindbergiana.
Tjugonde samlingen utgiven av Strindbergssällskapet (2005)
Redaktör: Birgitta Steene
Innehåller “Register över Strindbergiana, saml. 1-20″ (1985, 1987-2005), sammanställt av Carl Olof Johansson.
Strindbergiana utkommer under våren med sin tjugonde volym. Den innehåller ett register över de många hundra artiklar som hittills förekommit i denna publikation och gjort den unik bland de litterära sällskapen i Sverige.
I övrigt följer ”Strindbergiana 20” den uppläggning som blivit gängse, det vill säga att publicera akademiska studier över Strindbergs författarskap tillsammans med översikter över nutida teateruppsättningar och kåserier om Ågust.
Årets volym innehåller bland annat ett collage av Strindbergsporträtt i humoristisk stil, en nutida regissörs tankar om sin egen Strindbergs-uppsättning, jämförande essäer om Strindbergs anknytning till Lars Norén, Karen Blixen och G. Tschernyschewskij, samt artiklar om så skilda ämnen som Strindbergs syn på hieroglyferna och hans botaniska spaning after Askalonlöken. Strindbergiana 20 ger alltså ett brokigt prov på Strindbergs eget mångfacetterade liv och verk.